Liten bekännelse

Någon skrev till mig häromveckan: "Men, du verkar ju så himla glad och lycklig konstant". 

Ja, men så är det faktiskt inte. Alla som har en blogg, facebook, m.m. kan så himla lätt vinkla sitt liv lite hur man vill i andras ögon. Jag har det väldigt bra egentligen. Jag är frisk, jag har en fin sambo och kollega, fin familj och jag får både modella och spela in ett debutalbum samtidigt. Det är helt fantastiskt.

Men med allt det så kommer det även motgångar. Jag känner mig ofta ful, misslyckad, inte tillräcklig. Det är skittufft, och ibland verkligen ett helt helvete. Ibland kan man inte ens förklara för sina nära och kära varför man mår så himla dåligt, men efter rannsakan är det oftast för att jag inte känner mig tillräcklig. Man vill ha mer av det, sen vill jag kunna göra mer av det där etc. 

Det är alltid med- och motgångar, hur man än vill vinkla och vrida på saker och ting. Det är aldrig helt lätt, och jag är långt ifrån alltid glad. Jag är den typen av människa som verkligen vill ta tillvara på varje dag i mitt liv. Även om jag ligger i soffan hela dagen eller har femtioelva möten, så vill jag känna att jag har gjort något vettigt, vare sig det handlar om att ta hand om mig själv eller andra. För mig är det inte självklart att jag får leva tills jag är 100år, jag kan lika gärna bli påkörd imorgon, och därför vill jag verkligen leva i nuet. Det är SÅ viktigt för mig. Det är då jag verkligen kan bjuda på ett leende.

Under min Diggiloo turné så sa Mojje till mig, att om man ler även om man är ledsen och ser sig själv i spegeln, så kommer man börja le på riktigt efter en stund. Det funkar. De leenden jag ger alla människor runt omkring, bekanta, vänner, familj eller främlingar, de är äkta. Hur dåligt jag än mår, så vill jag iallafall kunna ge ett ärligt leende till mina medmänniskor. Det är det minsta jag kan göra. 

Med allt detta skrivet vill jag bara att alla tar sig en extra funderare, och inte glömmer bort att ingens liv är perfekt. Jag är inte perfekt. Den enda jag verkligen slåss med alltid är mig själv. Men, jag försöker. Jag ger inte upp, jag bara fortsätter och kämpar på och det ger resultat. En dipp neråt tar mig ett steg bakåt, men sedan tar det mig faktiskt två steg fram. Kom ihåg det.

Hur ful, misslyckad, otillräcklig jag än kan känna mig, så finns min fina familj i närheten och får mig att känna mig älskad, och sen finns det en grupp till som får mig att må toppen och orka fortsätta kämpa, det är ni. Tack för allt ert stöd ni ger mig, ni är verkligen världens bästa. ♥



Someone wrote me the other week, "But, you always seem so happy and you're always smiling". 
Yeah, it's not like that. Everybody that has a facebook, blog or whatever, knows that it's very easy showing the world what you want them to see, not always the whole truth. But my life is actually pretty good. I'm healthy, have a loving partner and collegue, a wonderful family and at the same time I do some modelling I'm also recording my first album. It's amazing.

But with all the amazing stuff, there also comes setbacks. I often feel very ugly, that I'm not good enough, and so on. Sometimes it's hard, sometimes a living hell. Sometimes I just can't describe for my family how I'm actually feeling, but after some research withing myself I know now that it's often that feeling that I'm not good enough, that makes me unhappy and sad.

It's never that easy, and I'm far from always happy. I am the kind of person who really wants to take care of everyday in my life. It's not sure that I will live until I'm 100 years old, I can die tomorrow? Why not take care of my days, and really appreciate it? It's very important to me to live today, not yesterday. With that thought, every smile I give my family, friends, or strangers everyday, is for real. It's not fake, even though I'm sad, I never pretend when I smile to them.

With all this written, I just want you to think a little bit extra sometimes. Don't forget that nobody's life is perfect, nobody's. I'm not perfect, and the only person I'm fighting against is myself. But I'm trying, I'm always trying and I do not give up, never. Because, everything that makes me sad or something like that, makes me take one step back, but always two steps forward.

How ugly, not good enough or anything that I might feel like, I know that my lovely family will always be there, and I'm so grateful. The other persons that make me feel good, always, is you. All your support, compliments and that you truly believe in me, means the world to me. Thank you! ♥

 



Kommentarer
Postat av: Yvonne Thool

Kramar till dig

Svar: ❤️
Eleine

2013-09-17 @ 16:18:23
Postat av: Nalliiz

Sjukt snygg sminkning! :D

Svar: Tackar :D
Eleine

2013-09-24 @ 17:13:39
URL: http://dodidat.blogg.se
Postat av: Robin

Du är nog långt ifrån att känna så där. Själv så drar jag mig undan från folk när det är något som är fel. Jag är liksom inte den typen som tycker om att prata ut om mina problem.

Samt så har jag märkt att jag blir lycklig utav att medverka i min egen show =) (The O.J and V-Act show)
http://goo.gl/TB0Ccz

2013-09-24 @ 20:10:53
URL: http://thegamingground.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback





RSS 2.0