Har ni någonsin tänkt tanken, att när man är i princip 99% nöjd med allt i livet, men ändå har underbara mål att sträva efter, att man blir lite rädd? Lite rädd för att, man nästan har det för bra? Det låter så otroligt bortskämt. För man tror alltid att någonting ska komma runt hörnet.

Det gör det, oftast. Däremot är det skillnade på stora och små grejer. Jag är en sådan människa som direkt får fruktansvärt ont i magen för minsta lilla, och går och tänker på det tills jag får prata med personen i fråga. Det är fruktansvärt jobbigt. Hur gör ni människor som verkligen bara kan släppa tanken på det och fortsätta som om ingenting hänt och sen plocka upp tråden där ni la den? Lär mig! Vore himla skönt.

Nu ska jag varva ner efter ett riktigt bra gympass. Ska faktiskt spela lite online, MW3. Imorgon väntar två möten/fikor i Malmö, och jag hoppas att tågtrafiken är på min sida när jag väl ger mig ut med dem..

---

Have you ever thought of, that when you're like 99% satisfied with your life, and still have wonderful goals to work for, that you're a bit scared? A little scared to be too satisfied? It sounds so spoiled, 'cause you always think something is around the corner..

There is, almost everytime. But there is a different between something big or something very small. The problem is that I'm the kind of person that gets real pain in my stomach, and worries too much even though it's a small thing. How do you people do that just leave the problem for the moment, continues, and then pick it up when you can talk to the person? I can't do that, and I don't like that with myself. I worry way too much. So annoying. Anybody, please teach me? 

Now I'm gonna relax with some MW3 online after working out at the gym. Tomorrow two meetings waits for me in Malmö, and I hope the trains will work out without any problems now when I actually choose to go with 'em..

Godnatt / Good night! ♥