Långpromenad

Promenaden kändes som ett måste. Finns ingen bättre terapi än att gå med favoritmusiken alternativt knäpp tyst och bara lyssna på naturen, och bara gå långt.. idag gick jag långt och länge, och valde grusvägarna. De får mig att tänka tillbaka på när jag var riktigt liten och vi bodde mitt ute i ingenstans. Att känna grusen under skorna, höra hur det knastrar till.. känna den friska doften och hur solen lyser i ansiktet. Det var fantastiskt skönt. Blir en repris på detta imorgon tror jag, måste vara tacksam för varje solig dag man får under året i detta land. Det tänker jag verkligen ta vara på detta året.

Nu ska jag hoppa in i bilen och köra mot mina elever. :)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback





RSS 2.0